FY FASEN! Säger jag bara. Var med Isak på DS för att kolla hans tungflärp, som jag tidigare skrev. Läkaren var en trevlig och lugn kvinna, hon tittade in i Isaks mun, konstaterade att tungflärpen, eller vad fasen den nu heter, var för kort, sa att vi klipper den. NU!
Jag; ?!??!!?? NU??
En liten spruta med alvedon in i lillbebbes mun, under vilda protester, panik i ögonen, alltså VERKLIG PANIK!!! Sen en spruta med sockerlösning för att han skulle bli lite "gladare". Blev han det? Gladare? NEJ det blev han inte. Han satt med panik i ögonen, hårt fasthållen av mig och en uska (antar jag) medan läkaren bände upp munnen o klippte.... Isak grät och jag grät. Jag kunde inte sluta. Mina tårar rann för att jag såg paniken i hans ögon. Jag vet inte om det gjorde ont, men jag hade LÄTT låtit dem klippa min tungflärp, fan, ta hela tungan, bara Isak får vara.... Men, jag lät dem klippa. Det gick snabbt. Efteråt satt jag och ammade. Både uskan och läkaren kom ut för att titta till mig. Ja MIG, haha. Är mamman ok frågade de. Jo, men det var jag. Är jag. Isak med. Det är bra att ha det gjort. Om jag hade väntat med det hade man fått göra det under narkos vid 3-årsåldern. Kan hända att vi måste genomgå det då ändå, om den inte läker ihop bra. Så snälla snälla, låt tungan läka ihop bra, låt Isak få en lång tunga. SNÄLLA!!!!
God natt. Hoppas jag.
Men va faaan nu gråter jag igen!!!!!! Vi slutar och prata om den där tungan nu tycker jag;) Isak har glömt det för längesen, bara du och jag som förföljs av hjärnspöken:) Lilla söta fina!
SvaraRaderaPuss på er fina allihopa faktiskt