Vaknade, ammade, bytte blöja och skulle lägga mig till rätta, när det högg till i nacken. Snabbt en Ipren och värmekudde. Nu sitter jag uppe. Igår kväll låg jag o bloggade i mitt huvud. Jättemycket. Idag är det borta. Fast det spelar ju egentligen ingen roll, det var säkert inget viktigt. Bearbetade det säkert i mitt stilla sinne :P
Jag är lycklig. Lycklig för vad jag har. En fantastisk man som står ut med mig ;O). Tre underbara sprudlande barn. Härliga vänner som alltid finns där.
Just nu är jag dock inte så bra på att höra av mig. Jag är riktigt dålig på att höra av mig. Tro mig, jag har jättedåligt samvete för det. För trots att jag är lycklig för allt jag har så känner jag mig lite låg, jag försöker finna tid. Jag tycker att det är skönt att sitta och skriva av mig lite. Det får ta lite tid. Jag har min familj att ta hand om. Det ger jag också min tid till. Hushållssysslor kräver sin tid och mina joggingrundor, de måste få ta sin tid. Däremellan finns mycket tankar i mitt huvud. Som jag behöver ge tid till, bearbeta.
Det här är till mina vänner; Jag älskar er. Är så tacksam för att ni finns. Att våra vägar korsats. Jag finns här, om än på distans för tillfället, men ni finns alla ni, underbara, i mitt hjärta, i mina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar