Och jag har varit uppe i en timme redan :O(
Med obekväm ångest.
Jag är så trött. Inte många timmars sömn i natt.
Jag skriver inte här så ofta. Det är en av de få saker jag ska prioritera bort känner jag, att skriva här. Hela kroppen skriker efter sömn. Lilleman somnade i babysittern, men nu har jag inte ro att lägga mig igen. Plugget hänger över mig. Har suttit en stund med Affärsjuridiken. Ännu en sak jag borde prioritera bort. Varför ska jag plugga heltid just nu, när det är som det är?
Jag vill inte ge upp. Jag är så jäkla envis. Jag vill plugga för MIN skull. Men frågan är om det är för min egen skull jag gör det. Det är bara ännu en sak jag lägger till "måste-listan" eller "ångest-listan" kanske.... Det känns bara så skönt när en uppgift blir inlämnad. Det känns som att jag gjort något bra då. Något bara för min skull. Men det tar dyrbar tid som jag istället skulle kunna lägga på mina underbara barn. De är bara små en gång. EN GÅNG. Så tänker jag att "en kurs till bara" .... nä usch. Känns inte kul!
Igår var jag o M på Lekiz med våra barn. Mina tre o ett av hennes. Det var så roligt. De lekte o hade skoj. Det var härligt att se. Visst är det kämpigt att åka iväg sådär med ansvaret, men glädjen övervann rädslan för att inte ha fullständig kontroll. Sen blev det Mc Donalds o därefter somnade alla barn i bilen, så vi tog en roadtrip till Ekskogen.. Fina Ekskogen. Slitna Ekskogen som inte alls är som förr, som jag minns det. Det var vemodigt. Att det var gråmulet väder gjorde det hela aningen mer vemodigt och sorgligt. Jag är så glad att jag är uppväxt just där. Synd bara att allt det "trygga" försvann i och med Hjälmstaskolan. Mina värsta år. Hjälmsta. Fy fan säger jag bara.
Vilket virrigt inlägg, osammanhängande. Så som jag känner mig just nu. Virrig och osammanhängande. Ska sätta mig med en kopp kaffe nu, i soffan. Bara vara en stund innan familjen vaknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar