...efter att jag tagit min premiärjoggingtur. Det var jobbigt, det var tungt, det var fladdrigt, det var dallrigt, det varade i hela 30 minuter tro det eller ej och fy fan vad underbart det var!!! Jag älskar verkligen att springa även fast det är skitjobbigt just nu, när ingen kroppsdel sitter där den ska, allting har lixom fallit ner en smula sen sist. Musklerna är far away, likaså konditionen. Men jag vet, JAG VET, att det inte tar lång tid att få tillbaka flåset, nu kommer de värsta dagarna, med stela muskler o träningsverk, men sen jäklar!!!!
Fast just nu svajar hela norra Ormsta efter Sannas premiärtur, hahahah! Den bjuder jag på!
Åh jag önskar att jag oxå ville och kunde springa men på riktigt DET GÖR SÅ ONT!!!! Det inte bara dallrar det är smärtsamt. Rumpan känns som den ska falla av lixom.......Så springa, nej, gå, ja jättegärna!!!!
SvaraRaderaKramen