Snövall!

Häromdagen var jag hos en väninna med alla barnen, efter en trevlig och intensiv dag beger vi oss hemåt. När jag kommer till vår uppfart ser jag vallen som plogbilen plogat upp på vår infart, så jag kör fram lite o undrar i mitt stilla sinne om jag ska hämta skyffeln först o skotta bort den... Bestämmer mig för att den är tillräckligt låg för att jag ska lyckas köra över den, så jag backar o kör. Och fastnar. Panik. Jag står halvvägs ute på vägen o halvvägs på vår uppfart. Stenhårt fast i isvallen. Kan inte backa o inte köra fram. Liten skriker i bilen, stor börjar somna o mellan börjar gråta. Jag ringer mannen som är på andra sidan Bromma o skriker hysteriskt (jag är såååå Ocool som man kan bli). Tar sedan fram skyffeln för att skotta fram biljäveln. Då går skyffeln av!!!! PANIK igen. Bestämmer mig för att ta in barnen i huset o låta bilhelvetet stå. Då har mannen startat bilen på morgonen med reservnyckeln, så min hemmanyckel är kvar i huset på MIN bilnyckel. Så nu sitter jag verkligen FAST. Jag kan inte köra nånstans o jag kommer inte in i huset o grannen är inte hemma!
Då ringer jag min älskade vän som kommer ångande med en skyffel i högsta hugg, vi skottar men det går inte för det är så hårt packad is!!!!
Ringer kommunen o är så finskt arg som jag tror bara jag kan bli faktiskt. Ifrågasätter om jag ska behöva stanna ute på vägen med tre barn i bilen o skotta mig in på min egen tomt för att plogbilen skiter i att lyfta på plogen när de kör förbi uppfarter. Svaret jag får är att jag INTE ska behöva det o så skickar han en bil som kommer o hjälper mig! TACK!!! Detta tar 45 min. I 45 minuter sitter bilen fast med 3 barn i. Fast det är ju inte kommunens fel att jag glömmer nyckeln i alla fall.....
Jaja.
Tack M för att du finns! Min lilla hjälpande ängel!!!