Jag längtar alltid till helgerna, har alltid höga förväntningar på dem. FÖR höga förväntningar. Den här helgen var en bra helg, åtminstone var lördagen lyckad. Vi hade goda vänner över på mat, vin och sällskapsspel. De sov över. Är lixom enklast när man har små barn, för då kan man umgås lite mer kvalitativt när barnen lagt sig. Dessutom tycker kidsen att det är skitkul när kompisarna sover över o är kvar när man ska äta frukost dagen efter.
Nu brukar ju kvällarna inte bli alltför sena ändå. Kl 24 var jag klar för sängen igår, trots att vi hade supertrevligt med spel. Vi pratade om det, att "förr i tiden" var det ju då man gjorde sig redo för att entra dansgolvet lixom, ja kl 24 alltså. Och numera börjar "kvällarna" redan rund 15-16 för att rundas av när "ungdomarna" ger sig ut på stan. HAHAHAHA!! Vilken förändring det blir när man får barn. Men jag saknar det ABSOLUT inte. Det är bara ett konstaterande.
Nåväl, för att återgå till förväntningarna som jag alltid har, det slutar med att jag blir lite besviken på att helgen ändå inte blev som jag förväntat. Maken är trött efter en veckas hårt arbete, vilket jag FÖRSTÅR, missförstå mig rätt. Men jag vill hitta på saker på helgerna när man lixom är två. Jag är så rastlös o vill inte gå hemma hela helgen i mysbyxor o bara dega. Jag vill komma ut om så bara till K-Rauta lixom. Helst vill jag att maken har hittat på nån rolig aktivitet, men det händer sällan för att inte säga aldrig och jag kan inte säga att jag är någon idéspruta direkt så jag kan inte lägga skulden på honom... Men oftast om vi hittar på nåt så är det jag som kommer med idén OCH handlingskraften att genomföra det. Annars händer inte nåt, utan vi går omkring här o är lite småirriterade.
Jag tror att andra familjer hela tiden har nåt på gång, någon spännande aktivitet eller sitter o har supermysigt tillsammans o MASSOR att prata om.... så därför blir jag så less när inte vi gör saker ihop.
Den här söndagen har lixom bara passerat. Höjdpunkten var typ att åka till ica....kul.
Nu börjar solsidan!!
Ha ha tänk att jag tror samma sak om andra....att dom har sådär helylle med bara mys och alla är glada och så. Vi är precis som ni....fastnar man hemma så slutar det med att alla är osams......Jag tror att dom flesta har det så....dom som säger att dom bara har helyllemys hela tiden, dom ljuger och tycker att ytan är viktigast. Tyvärr finns det många såna!
SvaraRaderaKramisar