...det var jag som tog hand om den. Nu fylls återigen påsar med tvätt. Det är väl min lott helt enkelt.
Förmiddagen idag gick jättebra.
För att förbytas till katastof med skrik, gråt, gnäll o lite till skrik. Alla skrek, alla grät.
Sen kom Elias och gav mig en bamsekram och sa förlåt! Då började jag gråta. Av tacksamhet. Av glädje. Av dåligt samvete. Jag är tacksam för att han sa förlåt. Så gjorde även jag. Jag blev glad för att han vågar visa känslor. Det är viktigt tycker jag. Att kunna visa att man är arg. Ledsen. Glad. Rädd. Alla känslor är okej. Att inte visa känslor, att gömma dem tycker jag ingen ska behöva. Jag vill uppfostra mina barn till att det är ok. Att det är helt normalt att visa känslor.
Imorse var jag glad. Jag var helt övertygad om att kaffebryggaren skulle vara laddad. Bara för mig att trycka på knappen. Den lilla gesten skulle nog gjort min dag. Det är inte jobbigt för mig att själv fixa det, men det skulle ha varit en fin gest. Den var inte laddad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar